Agnes och Gösta
De träffades första gången när Gösta hälsade på sin konfirmationskamrat Alvar (Agnes bror) i Växjö. Agnes var då 15 år. Efteråt påstår hon att hon redan då bestämde sig för Gösta.
I sitt tal till Gösta på hans 70-årsdag berättar hon om ett besök i Uppsala 1907:
”Vi gick till Grindstugan och slog oss ner i skogen därbredvid under ett par höga furor. Jag såg upp mot de båda furorna och tänkte, att så skulle jag vilja att vi kunde få växa, fria och raka och med rötter som stödde varandra.”
Gösta blev en välkänd professor i juridik. Agnes fil kand i matematik, kemi och fysik, väldigt ovanligt då.
De gifte sig 1909. 1911 flyttade de till Djursholm där de levde och verkade fram till sin död. Agnes dog 1969 och Gösta 1975. Deras äktenskap var mycket lyckligt och de påverkade varandra på ett bra sätt. Gösta hade kunnat bli en dyster allvarsman och Agnes möjligen för sprallig, nu fick de lagom av båda.
”Ja solen har verkligen skinit över oss, där vi gått fram över blommande fält. Och ändå är det nog allra mest, då man haft att komma igenom de mörka och steniga, de till synes oframkomliga vägarna, som man känt den djupaste tacksamheten över att ha en stark och varm hand att fatta tag i. Att få känna det där trofasta, energiska taget, som icke ger sig, förrän det fått en med ända upp till en utsiktspunkt, där luften är hög och sikten vid.” (Citat ur 70-årstalet)
De fick sju barn. Christian 1910, Annhild (af Geijerstam) 1912, Gunnel (Ljungman)1914, Carin (Thedin) 1916, Agneta (Åhlund) 1918, Inger (Ekman)1920 och Elsbeth (Ekman)1923.
Agnes kom att administrera ett jättestort hem med många barn och ännu fler gäster. Hon var aktiv i kommunalpolitiken, där hon under en lång tid var ordförande i skolstyrelsen. Hon och Gösta ansvarade under trettio år (1930-60) för Djursholms kapell.
“Hon gav som blomman och den blå skyn ger; bara genom att vara till som en strålande människa, oemotståndlig i sin smittande glädje, hänsynslöst slösande i självutgivande godhet.”
— Gustaf Aulén om Agnes
“En man som genom utseende, uppträdande och uttryckssätt tycktes personifiera godhet, rättsinne och ärlighet.”
— Herbert Tingstens beskrivning av Gösta